Apple Airtag är en liten spårningsbricka som hjälper dig att hitta borttappade saker som nycklar, väska eller plånbok. Så här fungerar den.
Brukar du ofta tappa bort saker? Glömma var du lagt dina nycklar, eller tappa saker när du är ute på promenad. Då kommer en spårningsbricka göra ditt liv betydligt enklare. Och en airtag är precis det, en liten spårningsbricka från Apple som kopplas till ditt Apple-ID och används tillsammans med appen Hitta.
Airtagen har ingen egen GPS, utan sänder istället ut en Bluetooth-signal. När signalen fångas upp av en Iphone, Ipad eller Mac i närheten skickas positionen vidare till dig via Apples nätverk. Det sker helt anonymt och krypterat, utan att den som passerar märker något eller kan se vem Airtagen tillhör.
När du själv är nära Airtagen sker något mer avancerat. Har du en iPhone 11 eller senare används Ultra Wideband via U1-chippet. Till skillnad från Bluetooth, som i praktiken bara ger ungefärlig avståndsbedömning via RSSI, mäter UWB time-of-flight på nanosekundnivå. Telefonen skickar extremt korta pulser, Airtagen svarar, och genom att mäta exakt rundresetid kan mobilen räkna ut avstånd med några centimeters precision. Genom att kombinera detta med flera antenner i telefonen kan systemet även avgöra riktning, inte bara avstånd. Det är därför du får pilar och “2,3 meter åt vänster” istället för bara “nära”.
Är föremålet längre bort kan du ändå se var Airtagen senast registrerats. I tätorter fungerar detta ofta mycket bra eftersom det hela tiden finns andra Apple-enheter som passerar. På mer avlägsna platser kan uppdateringarna ta längre tid, helt enkelt eftersom färre enheter rör sig i närheten.
Airtagen drivs av ett vanligt knappcellsbatteri som räcker ungefär ett år. Det är jättelätt att byta själv. Själva hårdvaran är medvetet minimal. Ingen GPS, inget mobilmodem, inget Wi-Fi. Det är anledningen till att batteriet räcker runt ett år på ett CR2032 (batterisorten). All tung beräkning och all positionering sker antingen i förbipasserande Apple-enheter eller i din egen telefon. Airtagen är mer en kryptografisk identitetsfyr än en spårsändare i traditionell mening.
Tappar du något på riktigt kan du sätta din Airtag i borttappat-läge, vilket låser den till ditt konto och gör det möjligt att visa ett meddelande med kontaktuppgifter om någon annan hittar den.
3 snabba frågor
Är det någon abonnemangskostnad? Nej, när du köpt en Airtag är användandet helt gratis. Hur lång räckvidd har Airtag? Så länge det rör sig människor med Appleprodukter i närområdet kan du spåra den var du än är i världen Hur kan du hitta den om du tappat den? Via en karta, genom att spela upp ljud på den, genom att aktivera en funktion som aktiverar kontaktkort när okända går förbi den
I Hitta-appen i Iphone kan du se var din Airtag befinner sig, spela upp ljud eller märka den som borttappad.
Inte ensamma på marknaden
Den närmaste tekniska motsvarigheten i Android-världen är Samsung Galaxy SmartTag2. Den fungerar på nästan exakt samma sätt som Airtag, alltså Bluetooth-beacons som plockas upp av förbipasserande telefoner och rapporteras via ett centralt nätverk. I Samsungs fall är det SmartThings Find och bara Samsung-telefoner som deltar. Vissa modeller har även Ultra Wideband, så även där får man riktig riktning och precision på kort avstånd. Skillnaden ligger främst i skalan. Apples nätverk är större globalt, vilket ger tätare och snabbare positionsuppdateringar.
Ett närliggande alternativ är Motorola Moto Tag, som bygger på Googles nya Find My Device-nätverk. Den tekniska principen är densamma som för Airtag: en strömsnål Bluetooth-sändare som anonymt rapporteras via förbipasserande telefoner. I kombination med kompatibla Android-mobiler finns även stöd för Ultra Wideband, vilket ger exakt närpositionering med riktning och avstånd. Begränsningen i dagsläget är att Googles nätverk ännu inte är lika tätt som Apples, vilket gör att uppdateringarna kan bli glesare beroende på plats. Dock är dessa billigare än Apples Airtag.
Tile var länge marknadsledande innan Airtag. Deras lösning är tekniskt enklare och bygger på Bluetooth med RSSI-baserad avståndsbedömning samt ett eget användarnätverk som delar positioner. Nackdelen är att nätverket är betydligt tunnare än Apples och att flera funktioner kräver abonnemang. Det saknas också UWB, vilket gör att precisionen vid närsökning är klart sämre.
Chipolo är intressant ur ett nördperspektiv eftersom de gör två helt olika typer av trackers. Vissa använder deras eget nätverk, ungefär som Tile. Andra är fullt kompatibla med Apples Hitta-nätverk, vilket innebär att hårdvaran i praktiken beter sig väldigt likt en Airtag, men i en annan formfaktor. Skillnaden ligger inte i radiotekniken utan i ekosystemintegration och firmware.
En nyare kategori är trackers som Pebblebee, som byggts för att fungera med både Apples och Googles nätverk. Tekniskt innebär det att samma hårdvara kan annonsera olika kryptografiska identiteter beroende på plattform. Arkitektoniskt är det elegant, men i praktiken är Googles nätverk fortfarande mindre moget än Apples, vilket påverkar hur snabbt och tillförlitligt positioner uppdateras.
Slutligen finns GPS-baserade trackers med LTE eller NB-IoT, ofta avsedda för bilar, husdjur eller dyr utrustning. De fungerar på ett helt annat sätt genom att ha egen positionering och egen uppkoppling. Det ger global spårning utan beroende av förbipasserande telefoner, men till priset av större hårdvara, sämre batteritid och nästan alltid ett abonnemang. Ur ett systemperspektiv är de mer klassiska IoT-enheter än distribuerade spårbrickor.
Läs mer
Här kan du läsa mitt utförliga test av Apple Airtag. Vad tycker jag är bra? Vad tycker jag är dåligt? Är den värd sitt pris?
Lämna ett svar